Jerusalem mm - Transsibiriska järnvägen

Jerusalem mm - Israel

Jag alskar Jerusalem. Behover bara tillbringa ett par timmar dar for att kanna mig helt berusad av stallet. Vet inte exakt vad det bottnar i men det ar onekligen en fantastisk plats. Staden ar pa nagot satt utanfor tiden, det ar den kansla jag far av att vistas dar. Att det alltid varit och kommer att vara ungefar likadant, speciellt den gamla staden.
Men vad som verkligen gor Jerusalem speciellt ar manniskorna. Alla ar dar. Ultra-ortodoxa judar, extremt icke religosa judar, muslimer, katolska nunnor, protestantiska missionarer, pro-palestinska aktivister och en handfull turister. Halften av alla som kommer till Jersalem ar halvgalna eller atminstone glodande overtygade att de kommer dit med SANNINGEN. Om varlden, livet, messias, konflikten, allt.
Jag bodde pa ett hostel i ostra Jersalem, ett arabiskt omrade nara Damaskusporten till den gamla staden. Pa detta hostel, som drivs av en muslimsk familj och en psykotisk katolsk nunna bodde bland annat:
En japansk journalist pa vag till Irak ( en resa han senare stallde in eftersom han inte ville do).
En arabisk kommunist som under en diskussion, flippade ut och hotade en kille till livet om han inte slutade kritisera islam).
En ung, amerikansk missionar pa vag till sitt andra ar i Indien.
En bunt kristna koreanska turister som besokte varande plats i omnamd i Bibeln.
Mer missionarer
En amerikan som tidigare varit bosatt i Jonkoping under en langre tid och nu var i Jersalem pa nagon slags religos resa.
Ett par turister som jag.
Man hade alltid nagon extremt intressant manniska att prata med och det pagick i stort satt alltid diverse teologiska diskussioner. Det var en kick att vistas dar.
Pa hostellet vagg i vagg bodde de pro-palestinka aktivisterna. De ar ganska intressanta (och deprimerande) pa manga satt. Man raddar upp en bunt pro-israeliska argument och forvantar sig motargument tillbaks, men far aldrig nagra. Pa sin hojd upprepar de vad de last pa ung vansters hemsida, eller nagot annat lika trovardigt forum. De besitter inga som helst verkliga kunskaper och ahr aldrig tagit i en opartisk (om det nu finns nagra sadana) bok om Israels historia eller last en enda pro-isralisk artikel. De vet helt enkelt mycket, mycket lite. Deras resor ar ungefar som partiresorna som svenska kommunister brukade gora till sovjetunionen. De aker direkt till Jerusalem, bor ett par dagar pa ett hostel med enbart manniskor med samma asikter som dem. Sedan aker de till vastbanken och blir runt ledda och anvanda av organistioner med starka band till PLO eller nagon av terrorgrupperna. De pratar ALDRIG nagonsin med ''vanliga'' israeler. ''Vanliga israeler'' existerar inte ens i deras tankevarld, alla ar blodtorstiga monster som njuter av morda sma oskyldiga palestinka barn. Det patetiskt och deprimerande. Och sa typiskt vanster. Allt ar alltid svart eller vitt.
Sorgligt.
Fast det bodde faktiskt inte bara aktivister pa det dar hostellet. En kvall stotte jag pa en ganska galen skotsk protestant som kommit till Israel for att ''vittna'' for judarna om den sanna messias. Han kommit dit efter ganska lang resa, i vilken han bland annat hade tillbringat nastan en manad i Turkiet dar han hade sokt efter Noaks ark (japp, den stora baten i bibeln som raddade manniskorna och djuren undan syndafloden). Han hittade den inte. Sedan hade han missionerat kristendom bland annat i Syrien, med hyfsat resultat, det lat i alla fall mycket intressant. Han var ett hundra procent bokstavstroende och hade ocksa en del andra underliga uppfattningar. Han sag till exempel katoliker och paven som djavulens utsanda och EU som det romersk-katolska imperiets resning innan det slutgiltningen skulle krossas och protestantismen ta over varlden. Ganska flippat.
Nar jag traffade honom forsta gangen spelade vi schack och pratade om helt andra saker. Nar han inte pratade religion var han en ganska skon skotte. Det var kvallen innan jag skulle bege mig ut i oknen sa jag bjod honom att folja med. Det var mycket intressant, speciellt att se honom missionera till varenda jude vi motte. Det var ganska hapnadsvackande, alla vi motte lyssnade, alla diskuterade. Ibland drev han mig till vansinne med sin extrema konservatism och overtygelse om att ALLTID ha ratt, med for det mesta var det riktigt underhallande att honom med.
Sjalva vandringen var ocksa intressant. Genom buss och genom att lifta tog vi oss till den sista utposten innan oknen borjade. Dar stannade vi over natten och morgonen darpa foljde vi vagen tills den motte upp med en djup canyon med en uttorkad flodfara i botten. Vi foljde den enda till doda havet. Imponerande naturscener, som amerikas grand-canyon ungefar. Vi raknade med att gora sjalva vandringen pa en dag, det var den information jag fatt. Nar morket foll den forsta dagen hade vi inte ens natt halvvags. Det var morkt, vi var trotta. Han led av vatskebrist, jag var ok. Vi stod vid ett vagskal dar stigen delade sig. Av ingen sarskilld anledning bestamde vi oss for att folja stigen som ledde ner i canyonen istallet for att forsatta langs kanten som tidigare. Precis nar vi bestamt oss for att inte fortsatta langre utan att sla lager for natten stotte vi pa den perfekta platsen. En kalla med rinnande vatten, det enda vatten som fanns i hela dalen. Det var drickbart och morgonen darpa fann vi ocksa en pool, i en grotta, stor nog att bada i. Vi stannade dar hela nastfoljande dag och det var fantastiskt. Oknen ar sa vacker. Rodaktig sten och sand, fantastiska, maktiga klippformationer och gigantiska klipblock langs hela flodfaran. Canyonen som tornade upp sig ovanfor. Sa maktigt. Sag ocksa en del djur. Bergsgetter, okenmoss och massor av faglar.
Sista delen av vandringen var ocksa marklig. 4 kilometer enligt kartan och andra manniskors utsagor. Det tog oss timmar. En hyfsat rak linje att folja och enda sa lang tid. Jag kan inte forklara det.
Sedan liftade vi till Ein Gedi och tillbringade ett par lata dagar vid doda havet. Det ar forresten en av de saker jag gillar mest med att resa i det har landet. Alla ar sa gastfria. Overallt ett mal mat, skuts vart man an vill aka, inbjudningar till manniskors hem. Allt ger en mycket positiv kansla, man kanner sig verkligen valkommen (nar man val kommit in i landet det vill saga). Det ar kul.

Nu har jag tagit mig till Eilat, som ar en sjallos turistby vid doda havet inklamd mellan Jordaninen och Egypten (man kan se bada landerna harifran). Det dyrt som tusan, men anda behagligt pa nagot satt. Starndliv. Idag har jag snorklat pa korallrevet. Inte den starkaste naturupplevelse jag nagonsin haft, men ganska fint. Tycke korallerna i sig var mer intressanta an all fisk.
Stannar nog ett par dagar till pa stranden innan jag ger mig ut pa en kortare fard i oknen igen.

Vi hors,

Karin

Resedagboken är skriven av karin och har visats 401 gånger

Kontakta oss / Rapportera fel
Här kan du kontakta oss bakom Resejournalen om dina tankar och frågor. Vi är tacksamma för alla förslag och idéer om hur vi ska kunna göra Resejournalen bättre för dig och andra medlemmar.

Dina uppgifter

Namn
E-postadress

Beskrivning av förslag / fel

Rubrik
Kategori
Beskrivning