Elefanter, giraffer, dik-dik.... - Rosa Buss i nordöstra Afrika

Elefanter, giraffer, dik-dik.... - Samburu, Kenya

Orolig sömn, skulle inte vara roligt att försova sig med resultat att ingen skulle få frukost. Imponerande att 4 personer som inte vet var något finns med hjälp av Angelica (matansvarig) kunde fåt till en frukost denna tidiga timma, och vilken frukost sedan. Nästan som på hotell :=) Sista frukosten med färskvaror, ost, salami, skinka eftersom utbudet av butiker är litet. Man handlar inte det man behöver för sitt vardagliga liv.
Prick kl 7 stod vi utanför Archers gate, skylten med lejonet som tog hand om en kalv välkomnade oss, såg programmet ett par veckor innan jag åkte. En lejonhona adopterar en kalv (kidnappar) och vaktar kalven under flera veckor. Problemet var att kalven inte fick mat och slutligen blev så svag att den trots vaktande lejon blev ett skrovmål för någon. Sägs att lejonet har gjort så fler gånger. Märligt.
Vi kör in i nationalparken i våra bussar, lite trist att se allt genom glasruta, hade varit coolt att åka öppen bil, fast risken att bränna sig av den heta solen hade varit stor. Vi såg många elefanter, ensamma och i hjordar, giraffer av en art som heter Nätgiraff och har ett något annorlunda mönster än det man är van vid. Såg ett antal olika hjortsorter Kudu, Oryx, Dik-dik en liten hjort som inte är större än en kanin. Zebror, bufflar, krokodil, sköldpadda (trodde dom höll till vid havet), apor. En lustig hjort Gerenuk, stod på bakbenen och åt blad i träden. Parken är stor, många mil i diameter, lite lustigt för inom området skiftar jordens färg från vitaste vid till mustig rödbrun jord, till nästan svart. I och med detta så skiftar också termitstackarna.
Vid lunchtid har bussarna lite svårt att hitta varandra, Lodgerna som ligger på området har likartade namn så vi kör runt ett tag innan vi lyckas hitta en rosa buss. Medan vi letar tvingas vi till kissepaus, och man går inte ur bussen ute i parken utan vi körde in på en Lodge, o vilken Lodge sedan. Vita handdukar inne på handfatet, varmt vatten, tvålautomat. Jag passade faktiskt på att tvätta håret och skölja av all det röda dammet (den vita handduken bytte färg), och jag var inte ensam. Kontrasterna är så stora, på Lodgen bodde folk som kördes omkring i parken, tillbaka till Lodgen och sitta ner vi dukat bord....... Det går att uppleva flera olika Afrika, står klart för oss tidigt på resan.

När bussarna till slut hittar varandra stannade vi vid en flod och lagade lunch, svampsoppa och bröd, melon till efterrätt. Vi får sällskap av ett gäng apor som är mycket närgångna och nyfikna. Vi körde runt i parken nästan 10 timmar, och pauserna blir få när det skulle kunna finnas ett lejon bakom busken......

På vägen tillbaka till campen stannade vi till i en by för att främst fylla på vårt vattenförråd, tanken var att också tanka bussarna, men se det gick inte, så stor var inte byn. Genom byn drar man nu en asfaltväg, det är 25 mil åt bägge håll till en strörre stad, men jag kan tänka att vägen kommer att förändra byn, att inte behöva köra 25 km/timme utan kan klara dom 25 milen på mindre än halva tiden, trafiken kommer säkerligen att öka. Idag är det bara en och annan lastbil eller rosa buss.
I byn är många klädda i traditionella kläder, skarpa färger, rött, blått, grönt, gult både i textilier och i halsband som kvinnorna har runt halsen, pärlor uppträdda på ståltråd, eftersom dom är breda är dom riktigt tunga. En del ungdomar är klädda som om det var i Malmö, så blandningen är stor. En ung tjej blir upprörd när vi börjar röra oss kring bussen. Börjar kasta sten efter barnen som närmar sig oss, tjejen är inte frisk men ingen bryr sig om att kastar sten (stora). Trots att jag känner nyfikenhet, respekt och intresse väcker jag en signal om rikedom, allt kan säljas, och har dom tur så köper jag just det tygstycke, eller tar den bilden som ger dom ett litet tillskott kontanter. Några blir lite agressiva, en klar och tydlig kulturkrock, synd tycker jag.

Tillbaka på campen lagade vi middag, och när det väl var min tur att duscha var det beckmörkt, ff ingen el, så det var att sätta på pannlampan, ta nessesären och bege sig ut i buskarna för att leta upp duschen. Helt mörkt, pannlampan på muren mellan duscharan (helt mörkt på golvet) kom på att jag skulle raka benen vilket jag gjorde. Märkligt, 2 km längre bort vid Nationalparken hade vi på morgonen hoppats få se t.ex. lejon och där stod jag och rakade benen i mörkret. Inte en människa i närheten, och inga andra varelser heller..... Föresten så blev rakningen inte speciellt lyckad. Gott att krypa upp på taket nyduschad, krypa ner i sidenlakanet och lyssna på natten.....och sova så gott.

Tills vi hörs
Lena

Resedagboken är skriven av freja och har visats 272 gånger

Kontakta oss / Rapportera fel
Här kan du kontakta oss bakom Resejournalen om dina tankar och frågor. Vi är tacksamma för alla förslag och idéer om hur vi ska kunna göra Resejournalen bättre för dig och andra medlemmar.

Dina uppgifter

Namn
E-postadress

Beskrivning av förslag / fel

Rubrik
Kategori
Beskrivning