Kuba 2011

På väg

2011-02-18

Ni som hörde nyheterna i morse har nog förstått vad vårt egentliga uppdrag på Kuba är. Obama har inte lyckats få ordning på sin verksamhet på Guantanamo och har därför gett oss uppdraget att planera och starta utflyttning av fångarna till fastlandet. Vi är ännu tidigt i planeringen och hur vi lyckas får ni veta när vi kommer hem!

 

Än så länge har vi bara tagit oss till Frankfurt, käkat en varm macka, druckit te och kaffe, åkt eltåg till Terminal C. Som tur är har vi en go stund på oss eftersom det inte är helt lätt att hitta här! Terminalnummer står med mycket liten text och innan vi förstod logistiken var det inte helt lätt.

Nu har vi ca två timmar kvar innan vi påbörjar resan över Atlanten, ca 12 timmars flygtid och vi är framme ca 20.00 lokal tid (02.00 vår tid)

Tills nästa gång

Lena 

Forsta dagen i Habana

2011-02-19

Havana

Efter 12 timmar av trängsel och ett ständigt ljud från flygmotorer så mötte Havana oss med värme och en förhållandevis tystnad. Fantastiskt skönt måste jag säga.

Att ta sig in till Cuba via ”immigration” tog sin tid, trots att vi redan hade Visum skulle alla fotograferas, registreras, lugnt och stilla. Insläppta blev vi, men av de 260 som gick av planet så plockade dom Inger och mig att scanna av allt vårt bagage (hade nog med vårt uppdrag på Guantanamo att göra gissar jag). I vilket fall som helst så bedömde man våra ryggsäckar som helt normala och ok att föra in till Cuba. Vi var bland dom sista att bli insläppta i landet, så att ställa sig i kö och växla till oss Peso Convertible var inte att tala om.

Via Don Quiote, skolan som vi ska läsa spanska på, hade vi beställt taxi och mycket riktigt så stod det en Cuban och väntade på oss med en bil som vi inte kunde härleda bilmärke på alls, det var den mest ”rätlinjade” bil jag sett, såg verkligen fyrkantig ut, full gas för att inte få motorstopp, ”tonade” fönster i form av svart målarfärg. Han körde oss till adressen vi nu bor på i centrala Havana.

En kort guidning in till Havanna, Regeringsbyggnaden, Plaza de Revolution, Militärhögkvarteret som alla var väl upplysta i ett annars rätt så mörkt Havana.

Bilarna som vi såg på väg in mot Havana är helt fantastiska, Buick, Ford, Chevrolet, stora, buliga bilar från 50-talet. En del i fantastiskt skick, men många ser ut att vara målade med pensel, och där underarbetet har lite övrigt att önska. Men dom är fina, så fina.

Vi bor hos Lida och hennes sambo Jesus, i huset bor också hennes dotter och gamla mamma, en jätteliten rynkig gammal dam. Lidia och Jesus är i vår egen ålder. Vår träning i det spanska språket startade direkt eftersom dom är nybörjare på engelska, och vi på spanska måste säga att det gick hyfsat bra. Till vår hjälp har vi en spansk parlör, så Inger bad om löskokta ägg till frukost. Proffsigt va!

Cuba ligger i tidszon 6 timmar efter Sverige, så när vi kom fram till adressen vi bor på var klockan svensk tid ca 03.00 och då hade vi nästan varit på väg i 24 timmar. Dygnsrytmen är fortfarande svensk, så inte blev det att sova ut idag. Klockan 5 vaknade vi pigga, och vi har inte beställt dom löskokta äggen (och kaffe, frukt, rostat bröd) förrän kl 9, vilket är lite snopet.

Vad som gäller idag är att utforska Havana, växla till oss Peso Convertible, ta oss ner till havet (som vi tror oss höra). Morgonen är mulen, men det är nog tur för våra bleka kroppar, vi får vänja oss lite sakta till den Karibiska solen.

 

Tills vi hörs

Lena

Sondag i Habana

2011-02-23

Söndag i Havana

Vaknade till en solig söndag, är fortfarande inställd på svensk tid så jag vaknade innan kl 5. Vår frukost består av rostat bröd, kaffe, färsk frukt, juice och de ”löskokta”äggen (gröna) som Inger beställde häromkvällen pa Spanska. Genmanipulerade kanske, bägges äggen innehöll två gulor.

Började utforska området vi bor i, Vedado som lär betyda Förbjuden, namnet har området fått eftersom det från början var förbjudet att bygga bostäder här. Idag blandad bebyggelse, höghus från 50-talet, traditionella enfamiljshus från början av 1900-talet med stora altaner, pelare och andra utsmyckningar. I det här området är inte husen lika slitna som inne i centrum, men slitna är dom. Längst Havanas centrum och förbi Vedado går en lång strandpromenad,  tror att den är 7,5 km lång. En mur skyddar mot kraftiga vågor ( i dag i alla fall), det finns ingen strand utan vassa låga klippor längst hela kuststräckan. För att bada får man ta sig utanför Havana till en plats som heter Playa del Este vilket vi kommer att göra snart, för havet lockar.

Vår plan för dagen var att knalla runt, käka lunch och sedan gå och lyssna på musik på ett ställe vi blev tipsade om igår. Mellan 12 och 16 har man varje söndag i 21 år spelat musik på ett kulturcentrum, i en ambition för befolkning som har sitt ursprung i Afrika att behålla sina olika uttrycksformer. Afrikanska rytmer blev det!

Slavarna som togs hit, främst från Nigeria tog med sig sin religion, den största kallas för Santeria eller Regla de Ocha och den har på många sätt smält ihop med spanjorernas katolicism. Katolicismen är inte är inte speciellt stor, vilket däremot Santerian är och som kommit att bli en viktig del i Cubanernas nationalidentitet. Hur som helst, musiken idag har hade sina rötter i Santerian. Kvarteret hade lite av Christiania över sig.

Det var även ett center för konstnärer, bild och skulptur, bl.a hade dom murat in badkar i en mur, och i varje badkar fanns en text målad. Man hade även delat badkar på längden och murat in dom, och voila soffor med avrinningshål….. Trevlig stund, med massor av musik. Jazz kommer att fylla del av kvällen, vilken form får visa sig.

 

Tills vi hörs igen

Lena

21 februari

2011-02-23

21 februari

 

Så, vår första kursdag avlöpte bra, vår profesora Dalia kom till vårt ”hem”, en Cubansk kvinna på 68 år, som vi ska träffa varje förmiddag under 3 veckor. Till en början så sker lektionerna i vårt rum, ingen fancy teknik utan hon har det vi ska lära oss på ett papper, genomgång, vi får träna (och Inger får absolut inte använda vår parlör), utan vi tränar tills vi kan det. (se bild)

Inget märkvärdigt alls, men vi har fattat vad Jesus (mannen här i huset) säger hela tiden betyder usteres (ni). 

Usteres son estudiente (och det är klart vi är :=) Känns roligt, men inte lätt att få det rätt! . Vi har också fått lära oss att om vi åker taxi med dom gamla taxibilarna ska vi betala med Pesos Cubanos CUP(cubanernas pesos), nya taxiabilar Pesos Convertible CUC (turisternas Peso). 1 CUC = 24 CUP, en aning krångligt, och lätt att ta fel Peso, vilket gör det betydligt dyrare vilket vi säkert drabbats av mer än en gång av ren okunnighet, för vem säger nej till 24 x priset. Vi lär oss!

 

Efter lektionen gick vi till en hotellpool här i närheten, iskallt vatten men hett i luften. Vi håller på att kolla hur vi tar oss till en strand, så i morgon bär det nog av västerut utanför stan för ett första dopp i havet, Playa del Santa Maria. Sägs att det är en bra bit över 20 grader, känns inte alls fel.

 

Tills vi hörs

Lena

22 februari

2011-02-23

Inläggen blir lite konstiga, flera dagar läggs in samma dag men orsaken till detta är att möjlighet till Internet är riktigt begränsad här på Cuba och trådlöst verkar inte finnas över huvud taget. Vi har hittat Internet på hotell, och det kostar multum, så vi skriver på laptop och lägger in via usb! Som tur ar har vi egen laptop, annars hade skrivandet tett sig hopplost.

 

Idag tog vi oss till stranden för första gången, Playa del Este som ligger ca 2 mil öster om Havana (det blev inte vasterut). Vi har provat att ta oss med lokalbuss men alla är lite ovilliga att berätta hur, så fast att vi inte ville blev det en ”hop on, hop off” buss. Tror att ovilligheten beror lite på att man tycker att turister ska åka lite finare än lokalbefolkningen, vilket är lite dumt. I vilket fall som helst kom vi till havet, helt underbart bad, var nog runt 25 grader, betydligt varmare än i poolen vi hittade igår. Härlig vit sand, kokospalmer, vågor och det helt underbara ljudet när dom når land (eller som hon sager pa tv-reklamen, dar marken tar slut). På stranden låg något som såg ut som blå plastpåsar som smälts ihop upptill, brännmaneter (jelly fish) med långa bränntrådar, fina men lär brännas något fruktansvärt. Ska vara ett av varldens farligaste berattade sonen i huset dar vi bor som ar marinbiolog.

Området bussen tog oss till kunde vara vilken semesterort vid Medelhavet som helst, tur vi inte bor där!

Första taxituren pa Cuba blev i en gammal blå Pontiac, vacker på utsidan vilket är det som räknas, insidan....... tja..... Lite roligt med alla gamla bilar, det är inte bara amerikanare utan även gamla Lador, pyttesmå Fiat, såg en blå Anglia. Det sägs att de amerikanska bilarna som är en rest från tiden daCuba var en semesterort för just folk från USA har lappats ihop både på in och utsida. Import från USA är varit förbjuden, så i vissa av dessa stora Buicks, Pontiacs sitter det Toyotamotorer i. Överallt står folk och reparerar sina bilar, avgasrening är något som inte existerar, men dom vårdas som små juveler.

Nu är klockan 7 och middagen står på bordet, Lidia och Jesus är riktigt duktiga på att laga mat! Sen bär det av till Hotel Havana Libre och Internet!

 

Tills vi hörs igen

Lena

23 februari

2011-02-24

Idag har vi vandrat, vandrat och vandrat och pluggat spanska forstas. Spanskan haltar sig fram bit for bit, och i morgon ar det dags att boja verb! Vara lektioner sker i vart sovrum, har fatt veta att det egentligen ar olagligt att vara student pa Cuba om det inte ar sa att man laser pa Universitet, vilket vi sa klart inte gor eftersom vi borjar fran noll. Sonen i familjen vi bor hos berattade i kvall att det ocksa ar forbjudet att ha internet som privatperson om det inte ar sa att du jobbar for regeringen, ar overlakare eller liknande. Inte undra pa att man inte skyltar med internet ens pa hotellen, utan man maste fraga sig fram. Ar man gast pa hotellet ar det sakert inga problem, men som boende i Casa Particular ar dom lite forsiktiga.

Nar vi kom hem fran var vandring i kvall fick vi veta att Lidia och Jesus skulle gifta sig i kvall eftersom Jesus har fatt mojlighet att jobba under ett ar i USA. Sa vi har tagit brollopsfotot, och nu ar dom ivag och registerar giftemalet. Enkelt som sa. Dom lamnade gamla mamma hemma "tjetje", sa vi gar val hem och haller henne sallskap och tar lite diskussioner med hemma och Revolutionen som i ar firar 52 arsjubileum.

Tills vi hors

Lena

24 februari

2011-02-25

Havana ter sig till en början som en storstad vilken som helst, sliten i och för sig beroende på dåligt eller inget underhåll alls. Husen längst Malecon (gatan som går längst havet) har fått utstå vindar, salt och saltvatten i mängder så fasaderna ser ut att smulas sönder. Manga hus har stora sprickor och är lämnade som tomma skal för långa tider sedan. Runt om i staden jobbar man med att restaurera hus, och håller på så sätt en hel del byggare i jobb. Skyltar på större renoveringsjobb beskriver det som ”Rehabilitasion”, och det är klart ”åter göra dugligt” stämmer precis. Husen som är färdigrenoverade är jättevackra! Centrala Havana ar fullt av tranga gator med hus sa trasiga att man tvekar att ga under balkonger, och sa plotsligt sa star det ett hus som ar vackert renoverat. Allt ar blandat, gamla/nya hus, gamla/nya bilar, vita/svarta manniskor, fattiga/rika, tjocka/tunna, gamla/unga, variationen ar den storsta som jag upplevt.

 

I dag när vi var ute och vandrade gick vi på smågator just när hungern drabbade oss. Precis som alla säger att vi inte ska åka lokalbuss ska vi inte heller handla mat i ”hål i väggen” vilket är det sätt som många privatpersoner har sin inkomst, genom att servera mat, kaffe, dricka ut genom vardagsrumsfönstret. Vi fick idag i alla fall lära oss hur billigt man kan äta i Havana när vi struntade i råden vi fått om var vi bör äta.

Vi käkade en pizza, inte världens godaste (djupfryst variant ca 15 cm i diameter) och den kostade 10 CUP vilket är Pesos Cubanos, valutan som Cubaner använder. 24 CUP går på en CUP vilken motsvarar 1 US-dollar. Pizzan kostade altså 1:92 sek, kaffe på det 1 CUP, 20 öre, mat och kaffe för 2.10 öre. Märkligt att ett land kör med två valutor, kaffe kan kosta 16:- om man handlar där man betalar med Pesos convertible, 20 öre för samma kaffe med Pesos Cubanos.

Igår så berättade Jesus att han tjänar ca 400 Pesos Cubanos som Kyltekniker, så det blir tydligt att förutsättningarna är helt olika.

Det lär vara så att Cuba har en mängd läkare som valt att jobba inom turism-näringen, köra taxi eftersom man  på så sätt höjer sin inkomst markant. Eller så väljer man som Jesus att åka till USA för ett år och tjäna ihop pengar och på så sätt försöka höja sin standard. För att få möjlighet att göra det krävs att man har en familj som bjuder in, annars är det i stort sätt omöjligt att lämna Cuba.

I kväll fick vi lära oss ännu något nytt, att ha en Internetuppkoppling i privata hem är förbjudet! Viktor som är Lidias son berättade för oss att man ansöker om tillstånd för att ha Internet och det är bara uppsatta personer som jobbar inom regering, överläkare, vissa jurister som får ett sådant tillstånd. På större hotell finns Internet, men det är så dyrt att Cubaner inte har råd att använda det. Inte konstigt att folk har tittat konstigt på oss när vi frågat om Internetcafe, eller om t.ex skolan vi är kopplade till  tillgång. 

Livet för Cubaner har ändrats mycket på senare år, men det går långsamt och jag tror att önskan om att takten ska öka är stor. Nyfikenheten som vi märker finns kring hur vi har det i Sverige t.e.x är jättestor, hade vi behärskat spanskan bättre eller dom engelskan skulle vi få svara på mängder av frågor hela tiden. Märks när sonen i huset är här eftersom han pratar engelska.

Nu ska jag se om jag kan ladda lap-topen, vår adapter sa poff igår, och eftersom kylen (i vårt sovrum) är på samma kontakt vågar jag inte prova den igen utan vi laddar nu med en adapter som inte egentligen passar en svensk kontakt. Funkar med telefonladdare, batteriladdare så det bör funka även med datorn.

Tills vi hörs

Lena

Provar att lagga in lite bilder, men natet ar trogt idag

25 februari

2011-02-26

Idag har vi böjt regelbundna verb…….roligt på så sätt att vi nu kan bygga meningar av enklare slag! La Profesora är sträng, och allt ska skrivas ner och tills i morgon måste vi läsa på Inerogativa pronomen och våra regelbundna verb eftersom vi ska prata med varandra på spanska! Måste säga att att jag förstår mer än jag kan säga, speciellt när det är något jag vill berätta. Kommer inte långt med ”jag heter Lena, och vi ska äta kl 7 i Lidas hus”. Igår pratade la Profesora om Somalia och piraterna där, och jag ville berätta om en filmmakare som gjort en film som förklarar varför fd fiskare plötsligt väljer att bli sjöpirater. Gjorde mig i alla fall förstådd men diskussionen hade blivit mycket längre om den förts på svenska eller engelska. Händer hela tiden med Jesus, mannen i huset vi bor i.

 

I kväll när vi kom hem hade ett rör under diskbänken brustit läck, rörmokare kröp omkring, böjde rör, gängade rör och en massa vatten på golvet. Lida berättade efter att allt var fixat att allt är krångligt på Cuba, är något går sönder så är det ibland hopplöst att kunna köpa en reservdel, idag var det en rörkoppling som hos oss är lätt fixad, men som på Cuba är mer eller mindre hopplöst att hitta. Rörmokaren fick tillverka den trasiga delen! Detsamma var när en av våra sänglampor gick sönder, det är svårt att hitta nya att köpa! För vårt öga är det svårt att över huvud taget hitta affärer, i fotoaffären såg vi att dom sålde kex, det dräller inte precis av Supermarkets.

Små grönsaksmarknader finns med jämna mellanrum, och folk går och bär på plastburkar som jag gissar innehåller mjöl och ris bl.a. Livet för Cubanerna är rätt så olikt vårt, där vi bara kan gå och ersätta det som tagit slut.

Gissa om vi ligger pyrt till eftersom den verkar som vår sladd att ladda vår lap-top och som fått kortslutning, att vi i detta nu endast har 1 timma och 17 minuter kvar av laddning kvar. Sonen i huset har en I-pod, och förhoppningsvis kan vi låna den och ladda med, vekar som en omöjlighet att hitta en ny sladd till dator här.

 

I dag tog vi en Buick (taxi)  och åkte till Ernest Hemingways hus som ligger i en by som heter San Fransisco de Paula, planen var att också se Cigarrfabriken och lite annat nere i gamla delen av Havana, men allt var stängt. Dålig planering. Vi stötte i alla fall på lappar om att en muskikgrupp som heter Buena Vista Social Club som spelar här i Havana varje kväll, så dom tänker vi gå och lyssna på. Börjar bli lite mycket i vår kalender, på måndag nästa vecka drar Salsan igång (hemska tider) och då blir dagarna fulla minst sagt.

Helgen får gå till att vila upp oss på playan, sol, bad och bok! Tar på krafterna att vara ”el studiente” hela veckan.

Nu får jag dela med mig av resterande laddning till Inger.

Till vi hörs igen

Lena

Sondag i Havana

2011-02-27

En kortis, batteriet pa lap-topen ar slut, sa inget forberett inlagg idag. Annu har inte laddningen till datorn lost sig, finns ev en som har en till forsaljning, hoppas pa det i kvall. Tankte jag kunde googla forsaljare i Havana av Mac prylar, men ser ni, Mac ar en USA-pryl och saljs darfor inte pa Cuba, och googla har stora begransningar, allt ar inte tillatet att se och lasa!

Igar tillbringade vi dagen pa playan, lite amatormassigt sa kom vi hem ratt sa roda, fick en glasburk med vinager, vatten och olja vilket skulle vara bra mot allt for roda ben, och visst hjalpte det! Sparade lite till eventuella ytterligare overdoser av sol. Helt underbar dag hade vi, sol, vind, vagor sa vi kande inte att solen brande (fast det borde vi ha insett).

Vi overaskades pa kvallen av att bli inbjudna till brollopsfest, med vigsel hemma i vart hus, mat, dans och en massa glada manniskor. En stor ara att bli inbjuden nar Jesus och Lida gifte sig. Lite trotta idag, ska ga hem och vila lite for i kvall ska vi pa konsert!

Tills vi hors

Lena

Den 1:a mars

2011-03-01

Japp, forsta mars och det ar hett idag! Annu har inte sladdproblemet lost sig, men idag gick vi in pa ett lite lyxigare hotell nere i stan och dar satt en tjej som pluggar pa universitetet har i Havanna, med en Mac i sitt kna. Sa henne har jag stamt traff med pa torsdag morgon vid universitetets stora trappa och far lana hennes laddare under hennes forelasning! Snallt av henne!

Har tankt lite kring bilparken har pa Cuba, jag ar mycket imponerad av den, och nar vi reser runt kommer fasinationen sakerligen oka markant! Det lar finnas bussar som dras av hastar, far hoppas att bussarna ar sma, eller att hastarna ar manga.

Bilparken i Havana kan delas in i 3 kategorier (minst)

1. Bilar tillverkade tidigare an 1959 da revolutionen var ett faktum, och handelsblockad utfardades av USA. Vi har akt i bilar av arsmodell -52, 53 mm, Pontiac, Chevrolet, Buick, Ford, Mercury m.fl. som alla kom hit under aren da USA hade sin storhetstid pa Cuba. Semestero for de mer priviligerade, maffia, lyxturism, prostution. Man akte hit for spel och dobbel, bordeller, sol och bad och for att frottera sig med sina gelikar. Bilarna har hallits vid liv pa ett satt som Cubaner haller det mesta vid liv pa, genom uppfinningsrikedom, ombyggnad, och att ersatta trasiga delar med andra bilars orginaldelar.

2. Nasta kategori ar fran tiden efter revolutionen, d.v.s 1959 och kommer saledes fran ost. Det ar gott om Lada, nagra Tjeckiska marken, dekalerna pa bilarna ar borttagna sa det ar svart att se bilmarken. Aven dessa ar lagade efter basta formaga. Efter Berlinmurens fall och forandingar i Sovjeet minskade mojlighet till nya bilar darifran. Med tanke pa hur lange en person fran Osttyskland fick vanta pa en Trabant ar det lite markligt att det verkar finnas en hel del liknande har.

3. Bilmarken fran hela varlden, Peugeut, Mercedes, Kia, Hundai mfl eftesom import fran resten av varlden oppnade sig d[.

Motorcyklarna har bestar mest av Mc med sidovagn och dom ser inte helt nya ut. Har inga kunskaper om marken sa jag vet inte var dom kommer ifran, saknar ocksa dekaler.

Taxibilar finns i alla Bilkategorierna och Havanna har mangder av taxi, i alla olika skick. Man kan ocksa aka Coco-taxi, en moped (latt mc) med nagot som liknar en gul kokosnot pabyggd, tva passagerare kan aka. Detta tillsammans med Cykeltaxi ar absolut det dyraste sattet att ta sig fram i Havana.

Nu ar det strax dax for lektion 2 i salsa, gardagen gick battre an forvantat, var danslarare ar ca 1.45 cm lang och kvinna, sa jag kanner mig som gigantisk mot denna lilla graciosa kvinna. Vi har lart oss 3 grundsteg samt snurra.......

Tills vi hors

Lena

Idag ar det hett i Havana, sakert over 30 grader

2 mars

2011-03-03

 

Idag har jag upplevt något fantastiskt och att min tro på människan är att lita på. Kanske lite stora ord, men att människor jag inte känner litar på mig och jag på dom, precis som jag brukar tänka.

Som några nog redan förstått så har det varit svårt att få laddning till vår Mac laptop, allt beroende på handelsembargot som USA sedan mer än 50 år har mot Cuba. Köper man I-pod, I-phone så ar det inte i butiker utan säljs svart av ett fåtal människor, vilken vi fick kontakt med en av dom för att han eventuellt skulle kunna fixa en strömsladd till vår Laptop. Detta visade sig omöjligt, och jag tror att om det fanns en möjlighet så skulle han ha hittat den eftersom det skulle generera pesos Convertible och en extra inkomst! Men som sagt det har inte varit möjligt, tycks inte finnas en enda sladd till salu på Cuba…… och här bor inte lite folk precis.

Nar vi fick besked om omöjligheten beslöt vi oss för att angripa problemet på ett annorlunda sätt, så vi började besöka olika finare hotell, och hittade på så sätt en tjej som satt med en Mac i sitt knä. Frågade henne vänligt om hon kunde tänka sig låna ut sin laddare, och vi bestämde att jag idag på morgonen skulle möta henne vid stora trappan vid Universitetet kvart i 9 och då låna hennes laddare under hennes föreläsning. Sagt och gjort, i morse träffade jag Amelie, en ung tjej från Schweiz, och nu är min dator fulladdad. Verkligen en juste tjej, allt hon fick av mig var vår adress här och mitt svenska mobilnummer. Jag riskerade inget, hon att jag snodde hennes laddare. Vi har bestämt att vi ska låna den ytterligare en gång innan vi beger oss iväg från Havana nästa lördag. Som jag började, härligt att lita på människor, och att hjälpa varandra.

Kan tyckas som en småsak att inte kunna ladda sin lap-top, men eftersom det är svårt att komma till en dator,  och att det är rätt så dyrt, är det bra att kunna skriva ner sina tankar i lugn och ro!

Igår regnade det i Havana två gånger, och vi blev nästan blöta :=).

Vi har nu tagit 3 lektioner Salsa, och jag måste säga att det går bättre än jag kunnat ana, men det känns ändå som om Joje som vår lärare heter (ca 1.45 cm lång och kvinna) flyttar omkring på ett stort vitrinskåp utan hjul. För varje lektion har det bara blivit svårare och svårare, det där med grundstegen är det lätta. På Cuba är man också mycket rak i beskrivningen av t.ex. kroppsstatus. Jag har fått höra Muchacha  forca (låter lite positivt, eller) A litle bit fat, eller som Joje också sa att jag hade lite fel proportioner på mina ben när det gällde längden på mina lår och vader :=), helt ny information för mig! Inger däremot hade helt rätt proportioner för Salsa. Tydlighet, eller hur! Smyger inte omkring och tycker saker, utan säger det helt ärligt med ett leende.

Idag ska vi ta oss till busstationen och köpa biljetter eftersom vi ska åka iväg västerut över helgen, Vinales  med tobaksodling, lite märliga berg, landsbygd och ev lite av kust och bad. Vi har att välja på häst, cykel eller vespa, får se vad det blir. Ingen av oss har någon större erfarenhet av att rida!

Tills vi hörs

Lena

4 mars

2011-03-04

Varje dag lar vi oss mer och mer om landet Cuba, saker som jag egentligen borde ha räknat ut i förväg, men som ändå slår mig med förundran.

Det första som är märkligt är att landet har två valutor, en för Cubaner och en för alla andra som vistas i landet. CUC (peso Convertible 1 CUP är detsamma som 1 US-dollar) som vi handlar med styrs av dollarns värde, vilket i sig är märkligt eftersom allt som hör USA till anses som mindre bra! Man handlar med olika valutor beroende på var man handlar, vi kan äta en enkel pizza som vi får i handen, betala med CUP (Peso Cubano där det går 24 CUP på en CUC), handlar vi i ”ett hål i väggen” så kostar den runt 10 CUP d.v.s runt 3 SEK. Käkar vi på restaurang kostar den 5-7 CUC vilket blir minst 40 SEK. Med tanke på att en medellön är runt 400 CUP är det lätt att förstå att det finns olika butiker, så det gäller att hitta rätt. På tal om butiker finns det inte speciellt mycket att handla, vare sig mat eller annat. Visst finns det Benetton, fina skoaffärer men dom ligger runt dom finare hotellen nere i stan annars är det glest. Vi skulle köpa anteckningsböcker i förrgår, det fanns två att välja på, ett rutigt och ett randigt papper. Och visst, det behövs inte fler sorter!

Man har ingen som helst import av t.ex. grönsaker utan man äter det som just nu är tillgängligt, Fruita Bomba (papaya) guava, annanas, vitkål, morötter och tomater. Just nu är dom första potatisarna klara att skörda, det har inte funnits potatis sedan i november då förra årets skörd var slut.  Vill man ha andra grönsaker får man köpa dom på burk. I övrigt så består maten av en hel del kyckling, ägg, ris och bönor. I böckerna som jag läste innan jag åkte till Cuba kunde jag läsa att maten inte var något speciell, men vi har ätit god mat. I och för sig äter vi den mesta maten i huset vi bor i, och L är en utmärkt kock.

 

Jag är så nyfiken på hur man får ihop det här med ekonomi med tanke på att lönerna är så låga, och frågar runt vad saker och ting kostar. Igår berättade vår danslärare om kostnaderna för bostäder, och att man betalade en grundsumma när man hade hittat sin första lägenhet, eller när man byter och som jag förstod det så betalar man ca 6000 CUP, kostnaden är sedan 18 CUP/månad. El är mycket dyr, men inte vatten.

Vår profesora (som bara pratar ytterst lite engelska) tror jag förklarade att det var en del basvaror som man hämtade ut, men jag får återkomma till det eftersom jag är osäker på hur det fungerade.

Många känner sig tvingade att resa utomlands för att få ekonomin att gå ihop, jobbar mycket och kommer hem och kan erbjuda familjen en större trygghet. Och det gäller att vara påhittig, en person vi träffat tillverkar guavajuice som han säljer till folk genom ryktesspridning, folk lämnar tomma petflaskor, och kommer och hämtar dom efter några timmar fyllda med färsk guavajuice. Byter frukt efter säsong (juicen är jättegod).

En sak är säker, människor på Cuba är mycket styrda, och där pengar är ett utmärkt sätt att hålla folk på den plats man så önskar. Sedan Cuba öppnades så har turismen ökat markant, och att det är där man kan tjäna pengar eftersom man då tar betalt i CUP. Sägs att mängder av läkare kör taxi eftersom deras inkomst ökar markant.

Återkommer ang ekonomi när jag listat ut mer om Cuba.

Tills vi hörs igen

Lena

By the way…….. E-type satt och drack en öl på samma bar som oss häromdagen!

 

Vinales

2011-03-06

Vandring i Vinales

Vi lämnar Havana för två dagar på landsbygden, Vinales som ligger ca 20 mil sydväst om huvudstaden. Vinalesdalen där bergarten består av Kalksten (Limestone) och där dess typiska Mogotes sticker upp på den annars släta slätten.

Vi hade ordnat plats att bo på (Casa Particular) redan i Havana eftersom vi hört talas om att när bussen anländer kastar sig massor av uthyrare over en, alla vill naturligtvis att vi ska välja just deras hus.

Vinales är en liten by, lever på jordbruk och turism (mest boende), i byn med omnejd bor ca 27000 personer, består mest av envåningshus förutom ett område med några flerfamiljshus, av typen som skulle kunna finnas var som helst i världen. Småhusen längst huvudgatan är rätt pampiga med stora altaner utåt gatan, och alla har några gungstolar (alla Cubaner sägs ha en gungstol) där man under kvällen ser folk sitta och gunga, röka cigarr och ta det lugnt.

Vi anlände till Vinales fredag kväll och bestämde oss för att göra en excursion under lördagen på 4-5 timmar, vi frågade inte på vilket vis vi skulle ta oss fram, så på morgonen satt vi och fantiserade på om vi kanske skulle få åka jeep. Vi blev rätt så förvånade när det var apostlahästarna som gällde!

Vi gjorde en fantastisk vandring, genom tobaks-, ananas-, tapioka-, bananfält mm. Jorden är vackert röd/orange/brun och grönskan är klargrön, effekten är mycket vacker! På Cuba finns endast ett fåtal vilda djur, inga som innebär någon fara för människor! Finns ett råttliknande djur i bergen, en av bönderna hade en i en bur så det var det närmaste vi kom dom. Annars betar getter, grisar, höns, kalkoner fritt, kor och tjurar oftast i lina.

Första gården vi stannade på var en tobaksplantage, och där man också tillverkar cigarrer.  Tobak odlas året runt, skördas och torkas i stora torkhus där taket och ofta väggarna består av palmblad, ska vara säkert för både stormar och regn. När tobaken är torr efter ca 3 månader får bonden lämna 90 % av skörden till staten, dom 10 % får han göra vad han vill med. Innebär att varje gård har sin egen produktion av cigarrer, med eget recept. Bönderna behandlar sin del av tobak med ett hopkok av vatten, honung, tapioka och rom som stänks över bladen efter den får torka ytterligare en tid. Behandlingen ska dels ge smak men också göra tobaken mer ”elastisk” och hanterbar. Cigarrerna rullas för hand i 3 olika delar och försluts med hjälp av  ett finare tobaksblad som ”limmas” med antingen honung eller ett hopkok av tapioka.

Vi provsmakar förstås cigarr (premiär för Inger) och dricker en kopp kaffe Amargo (starkt utan socker).

Vi knallar vidare och hamnar hos en bonde som odlar frukt och här kan man prova färskpressad juice, falsk reklam för den är mycket svagare och smakfattig än den vi brukar få på mornarna. En annan fruktbonde sålde en drink bestående av en grapefrukt han skar ”hatten” av, en slatt honung och en slatt rom, kramade grapefrukten, och voila, en mycket mycket god drink intogs!

 

Fälten inhägnas av en Ananasväxt, kallas för mouse-ananas, stora taggiga växter, som till en början har en mycket kraftfull blomma i mitten som senare resulterar i små ananaser, stora taggiga blad som bönderna planterar tätt för att på så sätt få ett naturlig taggtråd. Jorden brukas med oxar och enkla jordbruksredskap, vår Guide berättar att det är en omöjlighet att använda traktorer, dels är det svårt att få tag på reservdelar men bensinen är allt för dyr för att bönderna ska ha råd att vara beroende av bensin (ca 7 sek/l). En och annan traktor ser vi under helgen, några som fungerar men lika många som står utan t.ex utan hjul. För snabbare transporter är det häst och vagn som gäller, dessa ser man också på motorvägen i massor.

Vi får se hur man renar vatten genom att filtrera det genom Kalksten (Limestone), detta gör man eftersom vattnet håller rätt dålig kvalitet trots reningsverk. Kalkstenen har formats som en skål och vattnet droppar sakta ner i ett rent kärl. Allt dricksvatten kokas ändå för ytterligare rening.

 

I kalkstensklipporna finns en massa grottor, grottor som går igenom berget, man har försökt göra trappor för att dom ska bli mer tillgängliga, men trapporna är dåliga, lutar svagt nedåt vilket gör att mina flipflop är fel skor att ta sig upp med. Som tur har jag extraskor vilket visar sig vara tur, för på andra sidan finns inga trappor, utan en rätt så brant stig som får tas med ett steg i taget.  Vyn uppe på berget är fantastiks, färgerna får mig att önska att jag hade en tröja i just den bruna och gröna, så vackert. Ovanför berget cirklar en typ av gam, stor och svart med rött huvud, tror att arten bara finns på Cuba.

 

Vandringen tog 4 timmar, vackra vyer och tack vare att vår Guide Michel pratade engelska kunde jag få svar på frågor jag haft, löner, hur man klarar sig på så lite pengar, skolgång, motorcyklar……… återkommer med det!

Efter en 4 timmar lång busstur där vi mötte en rejäl regnskur med åska, är vi tillbaka i Havana hos vår familj.

Vi har en fullspäckad vecka framför oss, extra långa spanskapass eftersom la profesora var sjuk en dag i förra veckan, sista salsalektionen, ett sista försök att hitta en laddare till datorn, förlänga vårt visa (man får aldrig mer än 30 dagar och vi är här 35) och fixa bussbiljett till Trinidad (Cubas Karibiska kuststräcka) till lördag då vår semester börjar.

 

Tills vi hörs

Lena

Lite fakta

2011-03-08

Fortsättning på tankar kring inkomster och löner

 

Under vår vandring i Vinales hade vi turen och få en guide som pratade bra engelska, har känts lite osäkert att dra slutsatser från mina översättningar från spanska till svenska, har känts lite som gissningar. Något jag har undrat är hur folk klarar sig på den lilla lön man har, när det gäller boende, så tror jag att jag har fattat det så att man betalar en relativt låg summa när man får en lägenhet tilldelad, men att man sedan betalar en mycket låg summa varje månad.

Vår guide berättade igår att varje person får en viss ranson ris, mjöl, socker, kyckling (klubborna, bröstbitarna går till hotellen) mjölk (barn under 7 år samt gamla och sjuka), samt vissa andra basvaror, dessa kvitteras ut genom ett kontrollsystem i form av en bok/kort eller liknande utan kostnad. Resterande får man köpa för den höga valutan. En öl kostar t.ex. 1 CUC i butiken, Rom kan man köpa för 3 CUC, ett paket kex 1 CUC och en genomsnittlig Cuban tjänar 20 CUC (fast i Peso Cubano).

Under bussresan till Havana stannade bussen (linjebuss) vid tre tillfällen längst motorvägen, ena gången för att plocka upp ost, andra gången för mjölk, tredje gangen brod, ett annat sätt att skaffa basvaror.

Vår guide berättade att hans mamma var tandläkare, tjänade vad alla andra tjänar, och för att dryga ut ekonomin tillverkande hon smycken.

Guiden hade gått i konstskola, men eftersom det är svårt att försörja sig på inkomsterna eget måleri ger har han under flera år jobbat i Primary school, men sagt upp sig och jobbar nu som guide. Har inte fått licens för detta, men han  har sökt men märkt att myndigheten ändå aldrig ger ut licenser så det är ingen ide att söka. Vår vandring som vi betalade ca 50 sek var för, genererade nästan en hel månadslön på 4 timmar. Sägs att massor av välutbildade väljer att jobba inom turistbranschen eftersom det är där pengarna finns.

Vår guide berättar också att dom har det bra i hans familj, stort hus, dom har mat så dom klarar sig, han ser inte att dom har några större problem annat än att dom saknar frihet att göra det dom vill, att resa t.ex. är inte fritt utan måste ansökans om. Vår Profesora del Salsa berättade att det tog henne 9 månader att få ett tillstånd att åka till London och besöka sin son och hans familj. Dokument, intyg, brev skrevs till flera myndigheter, så det är inte tal om att boka en ”sista minuten” här inte. Detsamma menade han var att det som är en självklarhet för nästan hela världen, Inernet, inte är tillgängligt för den vanliga Cubanen. Även om han inte riktigt kunde se vad han skulle ha Google till, menande han att andra bestämmer att han inte får använda det, vilket begränsar friheten.

 

Tills vi hörs

Lena

Sista dagarna i Habana

2011-03-11

9 mars

Igår forrgar blev vi rikligt gratulerade på Internationella kvinnodagen, folk överallt sa ”felizidad” (tror det stavas så). Under pausen på vår spanskalektion bjöd Lidia på Cider att skåla i, jag, Inger, la profesora Dalia, Lidia och gamla mamma JeJe. Kändes lite häftigt att skåla med JeJe som var aktiv under Revolutionen, och det oavsett vad man tycker om den i sak. Gumman är gammal och pratar gärna om kampen mot ett samhälle som inte fungerade. Lite historia.

 

Nu har vi två lektioner  spanska kvar och kommer att lämna Havanna på lördag morgon, då börjar vår riktiga semester och vi åker mot Trinidad som ligger ungefär mitt på Cubas sydkust, en bussresa på 7 timmar. Tanken är att vi ska bada massor, hyra cyklar och ta oss runt på lite olika grejor, dricka pina colada, gott kaffe och förhoppningsvis äta lika god mat som vi har gjort här i Casa del Lidia. Vi har i dag lagt upp en ungefärlig färdplan hur vi fortsätter från Trinidad upp till norra kusten igen. Planen var från början att ta oss ner till Santiago de Cuba, men har kommit fram till att för mycket tid går till transporter och har därför begränsat oss till centrala Cuba. Vi längtar efter bad och strand eftersom vi bara varit lediga på eftermiddagar och det är lite meckigt att ta sig till stranden som ligger öster om Havana, och därför varit hänvisade till en pool på taket till ett hotell som ligger nära där vi bor.

 

Innan vi reste hit ansökte vi och fick Visum att visas på Cuba, men det har visat sig att Visumet aldrig gäller mer än 30 dagar, och att vi måste förlänga det ytterligare 5 dagar fram tills vi flyger hem den 25/3. Vi hade tänkt att lösa det innan vi åker ifrån Havana, men vi måste vänta ytterligare en vecka, så planen är att fixa det i en stad som heter Santa Clara och där det finns en ”officina de Immigration”, därefter tänker vi åka till Cayo del Santa Maria (tackar Anja för tipset) som ligger utanför Cubas norra kust! Eftersom vi väljer att transportera oss med buss återstår det att se hur det kan ordnas via Santa Clara. Det gäller att vara flexibel och göra allt efter ”Cuban time” som i mångt och mycket liknar ”African time”.

 Idag nar vi var pa vag ner mot stan och gick langst med havet borjade det plotsligt blasa, kandes som om man blev sandblastrad pa ben och armar, prylar borjade virvla runt, lite val kraftfullt sa vi passade pa att ta en kaffe. Vinden lugnade ner sig, men nu har det duggregnat i ett par timmar och ar ratt sa igenmulet.

Vädret på Cuba är härligt, lite varierande temperatur men varmt hela tiden. Igår forrgar kvall regnade ordentligt vilket är mycket ovanligt i Havana så här års, men som Cubanerna säger så är det vinter och dom tycker det är lite kallt ibland. Inger och jag njuter av värmen.

 

Tills vi hörs

Lena

Sista dagen i Havana

2011-03-11

11 mars

Nu lämnar vi Havana, en stor stad, lika många årsmodeller som det finns bilar finns det byggnader, lika många olika tillstånd som bilar befinner sig i finns det byggnader. En del stora pampiga och vackra, andra håller knappt ihop. Annars  kan man tycka att Havana är som vilken storstad som helst, men tittar man närmre så finns det t.ex. nästan ingenting att handla, affärerna gapar tomma, Inger skulle köpa ett par flipflop idag, fanns bara ett par och det i storlek 36. Detsamma i butikerna, nästan ingenting att handla, och som jag skrivit tidigare så finns det inte så mycket att handla för heller. Skulle gissa att precis som det finns grönsaks- och fruktmarknader finns det säkert även marknad för kläder, för folk är klädda som folk är mest.

Vi har bott i området som ligger närmast den gamla stadsdelen,  och vi har funderat på varför det är så lång kö till en butik  som ligger i en källarlokal i vårt hus, en butik som nästan inte har några varor. Det visar sig att det är där man hämtar sina ägg som varje person har rätt att hämta ut, 10 ägg / person och månad. Känns som man måste uppskatta äggen lite mer än vi gör.

 

Idag när vi var nere i gamla Havana och forskade i bussförbindelser för vår fortsatta resa tog vi en Pina Colada (attans vad gott det är) och vid bordet bredvid satt två Canadensare som tagit en taxi dom 10 milen från Varadero (som är som vilken turistort som helst) där dom bodde ”all inclusive” och tyckte kändes som ett fängelse. Dom skulle bo en natt i Casa Particular i Havana för att se det riktiga Cuba. Efter ett par timmar kände dom att dom inte gillade Havana alls, alla tigger, alla ville att dom åkte deras taxi, så nu tyckte dom att dom kände Cuba. Jag skulle naturligtvis varit överens med dom men kunde inte låta bli att fråga dom om dom visste hur mycket en Cubansk tandläkare tjänade per månad! Inte precis en inbjudan till vidare samtal, men vi delade inte samma världsbild sa jag ville ge dom lite av min. Dom gick raskt vidare till nästa bar :=)

 

Vi har upplevt en massa i Havana, varit turister, gått på blåsningar, träffat roliga människor, letat teknik, lärt oss lite spanska, varit på bröllop, träffat de som deltog i Cubas revolution,  dansat, varit en del av ”vår familj”, skrattat massor……… och nu är det dags att åka vidare, för i morgon lordag börjar vår semester då vi åker runt på Centrala Cuba, mer om det nästa gång.

 

Tills vi hörs

Lena

Nu har vi lamnat Havana

2011-03-12

Idag lamnade vi Havana och styrde kosan mot Trinidad som ligger pa Cubas sydkust! Resean skulle ha tagit 5-6 timmar men tog 8. Forsta gangen jag ar med om en punktering som later och det small verkligen. Nar jag kom ut ur bussen far jag se att man har den minsta domkraft jag sett, busschaffisen forsoker lossa bultarna med en tang, en sadan som man koper billigt pa Claes Olsson med rott handtag. Hur komiskt som helst. Även om jag inte bytt dack sa forfarligt manga ganger sa kunde jag klart se att detta skulle man inte lyckas med. Som tur var sa fanns det passagerare pa bussen som visste battre och sa smaningom sa stannade man en lastbil och med hjalp av hans grejor sa bytte man dacket! Skitkul! Bilder kommer senare!

Trinidad ligger vid kusten, och nu ar det bad som galler, bad i Karibiska havet, helt underbart. Det finns ingen strand i staden sa aven har ´galler det att tas sig utanfor, med buss eller cykel som det verkar. Vi far se hur vi loser det i morgon bitti. Vi bor i Casa Particular, d.v.s hyr rum hos en familj och har en altan uppe pa taket som ar var. Som i varje hus pa Cuba har vi en varsin gungsstol dar, och det ar dar vi kommer att ata var frukost pa mornarna. Staden Trinidad ar ett Varldsarv dar all bebyggelse ar genuint Cubansk, tranga gator, kullersten och fina sma gardar dar man kan hitta café, restauranger eller som det har Internetcafét som ar det forsta vi hittat `pa Cuba. Har annars varit hanvisade till Hotell i Havana.

Vi ska stanna har 4 natter och sedan ska vi ta oss till den norra kusten, fram tills dess maste vi forlanga vart visum med 5 dagar eftersom vi nar vi sokte bara fick 30 dagar. Âterstar att se hur det fungerar!

Nu ska vi knalla hem till vart Casa, dar vi har bestallt en kycklingmiddag pa var takterass. Klockan ar halv 7 och det ar fortfarande 28 grader, och detta kallar man vinter.

Tills vi hors

Lena

Cubas Sydkust

2011-03-14

Trinidad

 

Så har vi färdats snett sydost och hamnat på den Karibiska kusten i en stad som heter Trinidad. En liten stad som är ett Världsarv eftersom staden i stort sett ser ut som nar den byggdes, låga hus, lite miniatyr av dom stora pampiga i Havana, men husen har har inga altaner på framsidan. I utkanten finns några fula flervåningshus, men staden består annars av små hus, med takaltan. Rummet vi hyr ligger på andra våningen och vi har vår helt egen takaltan med en varsin Sillos (gungstol som finns i alla Cubanska hem) bord och stolar där vi äter frukost och middag.

Vår gata ligger granne med den historiska delen av Trinidad, och på det området så ligger Casa de Musica, från vilket vi hör musik just nu genom vårt fönster. Vi har inte hunnit gå dit ännu, men traditionell Cubansk musik spelas där varje kväll, och så förstås så dansar man också salsa. Mysigt att sitta i sängen, skriva lite, dricka en rom och cola och lyssna på musik.

Dagen har vi spenderat på playan. Trinidad ligger inte direkt vid kusten utan vi fick även här transportera oss med buss. Härlig strand, vit sand, turkost vatten och en bit upp på stranden fanns några storbladiga träd som gav en skön skugga när vi behövde vila oss från solen en stund. Bussen vi åkte tillbaka till stan med påminde mycket om en viss rosa buss, fast utan sängplatser. Skramlig, dammig och med air-condition a la naturel, d.v.s öppna dörrar och fönster. Resterande passagerare var folk i vita skjortor och röda eller blå västar vilket signalerade att alla jobbade på hotellen ute vid stranden.

 

Vår sista kväll i Havana var mysig, vi bjöd på en kaka och lite vin och fick en go stund med vår familj. Fick veta lite hur dom upplevde att leva på Cuba och dom i sin tur fick veta lite om Sverige. Skillnaderna är jättestora förstås, men bilden som man har av alla andra länder är att alla lever gott på sina löner, och det kändes viktigt att berätta att folk i Sverige också har svårt att få sin ekonomi att gå ihop. Man tror att bara man fick möjlighet att jobba ett tag i ett annat land skulle alla ekonomiska problem försvinna. En Cuban som får tillåtelse att resa utomlands måste återvända inom 11 månader, annars förlorar man sitt Cubanska medborgarskap.

Många Cubaner är missnöjda med sin situation på Cuba, älskar sitt land, men på frågan om man protesterade mot systemet fick vi veta att det gjorde man inte. På frågan om vad som skulle hända om man gjorde det så visste man inte riktigt, eftersom ingen gör det. I Havana ser man inga dagstidningar annat än två små tunna tidningar, en nationell och en lokal, och dom två ex som jag har köpt och försökt läsa, består dom till stor del om vad jag kan tycka är förtäckt propaganda i nyhetsform.

Sista dagen tillbringade vi inne i Havana, den riktiga vintern drabbade Havana, och vi fick rådet att ta jackor, dagen var som en vanlig sommardag av det lite mindre varma slaget. Vi träffade Maykel, den unga killen som vi dansade med på vår sista salsa-lektion, och han tog med oss till Casa de Mohjito där vi också fick chansen att dansa lite salsa. Trevligt och det gick riktigt bra.

 

Tills vi hörs

Lena

Visum

2011-03-15

I Havana borjade vi vart arbete med att forlanga vart Turistvisum som bara galler for 30 dagar, detta ansokte vi om i Sverige. Efter att ha fatt allt klart for oss fick vi i Havana veta att det var for tidigt att ansoka om forlangning, altsa skulle detta ske i Trinidad. Igar gick vi i en och en halv timme for att leta upp officina de Immigration. Utlanningar stod det pa huset.
Alla papper vi blivit anmodade att ha med oss, plus frimarken for 250 kr och sa sager hon att vi maste visa upp att vi har en olycksfallsforsakring, speciell som vi har men fanns kvar i vart hus! Ingen pardon, inget visum utan pappret. Till saken hor att ingen tittat pa det dom forsta 25 dagarna.....
Manana sa han, kom tillbaka i morgon, och vad hander idag, jo dom har stangt. Forstar inte hur folk fixar allt kràngel,......
Jag brukar inte bli arg, men sa nagra kanske mindre lampliga ord och gick, och det var kanske att dom inte ville oppna for oss.
Nu ar minuterna slut...............
Tills vi hors
Lena

Cayo de Santa Maria

2011-03-19

Vi har bytt platser ganska ofta, men nu har vi slagit pa stort. Vi ville ut pa oarna pa Cubas norra kust, och precis som Anja tipsade om sa finns har bara All inclusive, sa vi kopte oss fyra overnattningar har pa Cayo de Santa Maria, en o som man kommer till via en 38 km lang vag "pa vattnet". Har ar otroligt vackert, harligt bad, ljumma vindar, men att bo sa har......... en kansla av Dirty Dancing. Men vi njuter, vita handdukar, handduk till stranden, massor av pina colada, och har nyss avslutat en frukost som inte gick av for hackor.

 Nu ska vi njuta av ytterligare tva dagar pa stranden har, mandag fortsatter var kamp om forlangt visum (som gar ut idag) men som vi jobbat pa i tva veckor. Detta tanker vi fixa i Santa Clara pa mandag da vi ocksa ska borja ta oss narmare Havana.

Inger har haft en riktigt envis hosta, sa igar gick vi in till hotellets doktor, hon fick lite mediciner, har varit inne och andats hos honom nyss, inga restriktioner forutom att hon far inte dricka ren rom :=), eller bada i poolen. Drinkar, ol, vin och bad i havet helt ok! Bra doktor maste jag saga!

Tills vi hors

Lena

Cayo de Santa Maria

2011-03-20

Cayo Santa Maria

 

 Det blir lite mycket inlagg pa en gang, men internet ute pa Cayo del Santa Maria var helt uselt, hade inte ens en usb kontakt, och det gick sa sakta att nar vi loggat in pa Resejournalen, ja da var halvtimman slut. Och det var det dyraste Internet under hela var resa. Idag i Santa Clara har vi hittat det hitills snabbaste och mest valfungerande Internet `pa 4,5 vecka. Sa har kommer det vi skrivit pa var laptop.

 

Under våra veckor i Havana försökte vi forska i var Cubas bästa bad gick att finna, och där vi kunde bo i Casa Particular utan att lyckas. Alla tipsade om att vi skulle åka antingen till Cayo Coco eller Cayo Santa Maria, vilket bägge är öar på Cubas norra kust. Det tråkiga är att det endast finns hotellboende, inga Casa Particular. Så…….. vi bestämde oss för att satsa på 4 nätter på ett All inclusive på  Cayo del Santa Maria. Grävde lite extra i vår reskassa, och det är inte riktigt så vi vill bo, men efter att nu spenderat 2 hela dagar här, med helt underbart bad, höga vågor, vita stränder så skulle vi inte ha velat missa det.

Miljön är lite märklig, just nu kl 22 har man prisutdelning på en massa tävlingar man har haft under dagen, efter det kommer uppträde ”la spectacle” som är av varierande kvalitet, får mig att tänka på ”Dirty Dancing”. Sättet att bo på är sakert kanon om man reser med barn, eller flera generationer, finns något för alla.

För oss har det varit badet, stranden, drinkar, mat och rena handdukar som varit höjdpunkterna. En annan fördel var att man på hotellet har en läkare, och Inger som ärvde min hosta, har fåt den gånger två, så nu har hon blivit behandlad två gånger, har fått medicin, och hennes enda restriktioner är att hon inte ska bada i poolen, och inte dricka ren rom. Drinkar, öl och vin går utmärkt. Så får vi hoppas att hostan ger med sig.

Måndag morgon reser vi vidare till Snata Clara, uppdrag nummer 1 är att förlänga vårt visum som vi inte lyckats med ännu, idag är vår sista dag med tillstånd att vistas i landet, något vi har jobbat på att ändra i mer än två veckor. Illegala invandrare, vet inte hur dom hanterar ett sådant problem här! Funkar det inte i Santa Clara får vi ta oss tillbaka till Havana.. Planen är att dom sista dagarna bo i en kuststad/by med mer härligt bad fram tills på fredag när vi tar flyget hem till Sverige.

 

Tills vi hörs

Lena

Visum

2011-03-21

 Måndag - En dag på Officina de Immigration

 

Det är som att sitta på vilken serviceinrättning som helst utan köststem! Vi blir hänvisade  till ett rum med massor av stolar, sitter en 5-6 personer redan när vi kommer. Klockan är mellan 10 och halv 11. Andra står utanför huset och väntar det är någon sorts uppdelning beroende på vad vi vill ha hjälp med! Dom som står utanför servas genom ett gallerfönster och det står ett skrivbord framför gallret. Folk med gröna uniformer springer upp och ner, in och ut. På innergården som det är helt öppet till får inga extrangeros (utlänningar) finnas.

En man springer omkring med en liten skrivare, upp och ner, in och ut och ingen vet var den ska stå!

Alla är oroliga för att bli bortglömd, komma bort i det osynliga kösystem som tycks finnas, men systemet för detta är svårt för oss extrangeros att fatta!

I dörrhålet mellan oss som sitter inne och dom som väntar ute stoppas dom grönklädda hela tiden med, ”bara en fråga” och så blir dom stående där för en livlig diskussion.

Känslan att ha en kölapp i handen vore fantastisk, att veta att när nr 11 är uppropad, är det bara två nummer så är det min tur. Nu tycks alla gå före oss. Måste tillägga att eftersom vi sedan två dagar är visumlösa, d.v.s illegala invandrare så är vi oroliga för att dom inte ska ge oss vårt visum så lätt som vi hoppas på! Vi har absolut ingen aning om hur lång  kö det är, eller hur lång tid detta ska ta oss.

Vi är i alla fall halvvägs till vårt visum och klockan är 11, d.v.s man har fyllt i ett dokument och tagit våra pass.

Måste ge en eloge till Cubas folk, snacka om tålamod i köandets konst.

Idag har vi alla papper med oss, tog t.o.m med oss flygbiljetten hem, och tur var det, den behövdes. Adress till Casa Particular hade vi, men man krävde även namnet, och varför inte Juna Gomez, är väl ett namn som bör duga, eftersom vi visste vad han hette. Vi sätter oss ner och väntar på att visumet ska bli officiellt, med andra ord, stämpling!

Nu går Inger ut och hostade (fortfarande hostig) på innergården, aj aj aj, där får vi inte vara! Lite av en balansgång, hela tiden! Vill ju inte ställa till problem inte!

Så vi väntar, väntar väntar

Klockan är 12

Vi tar fram vårt Yatzy, och hinner spela 1 ½ spel, och nu ska väntsalen tömmas, varför säger man inte. Och eftersom vi nu har hämtat in även våra stora ryggsäckar från taxin vi kom i sitter vi utanför Officina de Immigration med alla våra grejor. När man återigen kommer att släppa in oss är det ingen som vet!

Lite E-bok, kex, vatten och så samspråkar vi med en man som har en Italiensk kompis som bor i Sverige, var vet han inte. Han känner väl till Zlatan (attans vilket varumärke den grabben är, alla känner till honom), aha Milan is the team!

Medan vi sitter o väntar på trappan upptäcker Inger att dom har öppet till 19, vilken tur verkar som om vi kommer att lösa Visumfrågan idag! Det börjar regna……..

Halv 2 öppnas dörrarna och vi är återigen välkomna in i väntrummet, och vi fortsätter vårt Yatzy där matchen avbröts, jag vinner med 2-1 idag!

Vi är tillbaka på vatten och kex-dieten efter 3 dygn på all inclusive, känns lite torftigt, men kexen är goda och det är det enda som finns att äta!

Klockan är nu kvart över 2, ca 30 personer sitter i väntrummet, lika många utomhus och kvinnan säger fortfarande sorry, sorry…

Klockan blir halv 3 och vi får återse våra pass, kvinnan berättar att man har problem med maskinen som klistrar fast frimärkena på visumansökan, hon har löst det med en flaska med vatten som hon har en penna med vilken hon löser klisterproblemet med. Under tiden vi sitter där och hon har våra pass framför sig, hjälper hon två andra. Snäll och vänlig kvinna, men lite problem med gränssättning har hon allt.

I rummet man utfärdar visumen i finns två arbetsplatser med dator och plattskärm, men ingen av dom används utan allt arbete sker manuellt.

Nu har vi blivit inkvarterade i ett Casa Particular i Santa Clara, inte hos Gomez, utan hans kompis eftersom han inte vågade hålla rummet när vi dröjde.

Ska ut en sväng på stan, och se på platsen där sista slaget för Cubas Revolutionen stod och där ett minnesmärke över Che ska finnas.  Förhoppningsvis också hitta ett internetcafé där uppkopplingen är bättre än ute på Cayo de Santa Maria.

Tills vi hörs

Lena

Lite tankar.....

2011-03-21

Lite tankar under en bussresa från Trinidad till Caibarien

 

På Cuba finns inga tidningsställ i butikerna, inga dagstidningar, inga skvaller tidningar, inga serietidningar, men det finns massor av bokaffärer……. Den enda tidning som vi har sett som kan köpas är en tunn tidning som finns som nationell och lokal upplaga! Består av 6-8 blad och handlar bara om Cuba, eller nyheter som påverkar Cuba, eller som att Raul och Fidel har bestämt sig att stå bakom Khadaffi och Libyens sak. Tänkte inte på det förrän vår Profesora de Espanol så gärna ville titta på bilderna i min korsordsbilaga! Hon använder mycket bilder i sin undervisning, och hon har svårt att hitta bilder……….. Och visst, ingen populärpress över huvud taget! Jag har svårt att hänga med under dom korta nyhetssändningar jag har sett, men det verkar som om världen utanför Cuba får ytterst lite plats! Märker det på alla frågor vi får om Sverige! Det kan vara så att i husen vi har bott har man haft en ”tv-smak” som inte innehåller nyheter, visst, men inte får man veta mycket om vad som händer i världen inte! När jag åker till Mallorca i maj, då ska jag köpa en riktigt flådig spansk tidning och skicka till Profesora Dalia, en tidning som hon också kan läsa.

Nu nar vi varit pa Cayo del Santa Maria, en o som i princip bara ar till for turister, d.v.s All Inclusive hotel har vi fatt dom forsta nyheterna sedan vi kom till Cuba, forutom att vi lyssnat till nyheter pa spanska, vilket inte ar latt. Gissningar duggar tatt. Pa hotellet som vi bott pà i 3 dygn hade bade BBC news och Amerikanska nyhetskanaler, detta eftersom dom flesta turister ar fran Canada. Som sagt, ror det inte Cuba, ja da sprids inte nyheterna. Marklig kansla att inte ha koll pa vad som hander i varlden.

Inernet ar oftast sa slott att det inte funkar att lasa Svenska dagstidningar pà natet, vet inte om det handlar om viss censur....

 

Sockerrör har under långa tider varit ryggraden i Cubas ekonomi, en ekonomi som varit relativt god. Idag har sockerrörsodlingen minskat markant och man importerar i princip allt socker från andra delar av världen. Märkligt. Lite samma som i Afrika, där produkter som odlas i landet, t.e.x socker, importeras från Danmark.

 

Vi har observerat lite lustiga saker kring Cubaner och deras husdjur! Efter några nätter på Cuba drömde jag om taxzr, och jag sa till Inger, märkligt förstår inte varför jag drömmer om taxar, sällan man ser den rasen numera! Vet ni, Cuba är fullt av taxar, dom som ser renrasiga ut, men även taxar med lite längre ben! Stamtavlor är inget som hundarna lägger så stor vikt vid här, går det så går det. Taxen är en mycket populär hundras här i alla fall! Ett annat populärt husdjur är burfåglar, lite svårt att namnge rasen, små, vackert sjungande, olikfärgade i små burar ofta gjorda av tunna pinnar! Vad som är märkligt är att folk bär sina burfåglar med sig. I morse när vi lämnade Trinidad mötte vi flera som kom bärande på sina kära fåglar, dom hänger utanför butiker, på altaner mm. Måste fråga varför man tar med sig fågeln när man går hemifrån! Hemma i Sverige gör man aldrig det, i och för sig skulle dom inte gilla kylan!

 

Skrev tidigare om en bil som luktade förskräckligt, och att taxichauffören som jag frågade vad den bilen gick på bara flinade. Jag frågade Jesus, och han berättade att det fanns massor av blandningar, riktigt ”fulbränsle”, oljerester, diesel, bensin, resultatet blir illaluktande, kolsvart avgas, och en bil som puttrar men tar sig fram likaväl. I en taxi som vi åkte i så stod det två 5 litersdunkar på golvet vid passagerarplatsen, ur dunkarna stack det ner gummislangar, nöden sägs vara uppfinningens moder (eller hur man brukar säga).

Alla bilar på Cuba besiktigas varje år i alla fall, majoriteten av dom bilar vi har åkt med skulle inte få lämna besiktningshallen i Sverige och skulle inte heller anses kunna framföras säkert vad man än gjorde med den. Men det är goda pengar för den som äger den om han kör taxi.

Förutom vanliga långfärdsbussar, finns det förstås lokalbussar, och dom kommer från Holland. All text inne i bussen är på Holländska! En annan sort av kollektivtrafik är något som nästan liknar en djurtransport, helt täckt nertill, öppen övre delen, bakpå finns en utanpåtrappa och bussen fylls med så mycket folk att den lilla ”altan” som blir längst bak är full av folk. Det finns också en buss som man kallar kamel eftersom den liksom har två pucklar. Den dras av en dragbil, precis som våra långtradare. Folk transporteras också med häst och vagn mycket, består av ett flak med två bänkar vända mot varandra, och hästar används i stor utsträckning. Utefter vägar står hästar bundna på bete.

 

Tills vi hörs

Lena

Guanabo

2011-03-23

Guanabo

 

I dag har vi lärt oss lite om hur man reser på Cuba. Det är så att det finns ett bussbolag som turister/utlänningar tillåts att åka med och det är Viazul (detta har vi vetat). Övriga bussbolag reser Cubaner med, dessa bussar går kors och tvärs över landet, vilket inte Viazul gör. Biljetter måste också bokas och betalas på vissa busstationer, vilket gör det svårt eller i stort sett omöjligt om man befinner sig på t.ex. Cayo Santa Maria som vi gjorde igår. Vi visste att det inte gick bussar över den 38 km långa bilväg som man byggt på vattnet (Salt- och Pepparholmen står sig slätt där). Men orten innan gick det bra att åka till, vilket vi gjorde. Vi förutsatte att vi också kunde åka därifrån, men tji den! Biljetten var vi tvungna att boka och betala i Santa Clara 6 mil in i landet……. Och att lifta med en av alla turistbussar (charter) gick inte. Så vi fick boka taxi som fick ta oss till Santa Clara (där vi också fixade vårt visum).

Nåväl, borde inte vara några problem att boka biljett därifrån till Havana tänkte vi (optimister som vi är), men gårdagen och idag fanns det inga biljetter kvar, utan man fick köa till eventuella platser som gick tomma. Men……, och här lärde vi oss något helt nytt, utanför busstationen står mängder av taxichaufförer som i princip säljer platser i sin Taxi till dom flesta resmål i landet, fyller sin taxi och var och en betalar ungefär vad bussresan skulle kosta. Allt sköts tyst, eftersom det inte är tillåtet att skjutsa omkring utlänningar som ett sätt att försörja sig. Överenskommelse görs, och taxin plockar upp och fyller taxin den tid man bestämmer. Alla presenteras eftersom om man fastnar i en kontroll så är chaufför och passagerare vänner!  Personerna kliver sedan av längst med vägen. Vår resa mot Havana gick betydligt snabbare än med buss, även om det var lite trångt i baksätet, för man fyller verligen bilarna.

Vi åkte nästan hela vägen på Autopista (motorväg), lite roligt för trafiken är mycket gles, men vägen är 3-filig, och fordon man möter är hästar som rids, drar kärror, cyklister, traktorer korsar körbanan lite hur som helst, och plötsligt gör någon en U-sväng. Liftare är det gott om. Försäljare finns också, stod och höll något som fick mig att tänka på bingolotter, men det var en typ av godis gjord på nötter, vi gjorde ett stopp hos en försäljare och köpte en ost som chaufförens morbror i Havana skulle ha. Osten stod i 20 mil på ett tidningspapper framför passagerarsätet, ej inpackad. Som jag berättat förut så är det svårt att få tag på bl.a mjölkprodukter i städer, så det handlar man där det finns.

 

I morse innan vi lämnade Santa Clara frågande jag mannen vi hyrde rum av varför folk går omkring med sina fågelburar med fågel i. Tar dom med sina fåglar till jobbet, eller? Nej, antingen försöker man fånga fler fåglar av samma sort man har, den i buren lockar in en ny, och så kan man sälja den. Eller så vill man sälja sin fågel, och därför bär omkring med den! Så enkelt var det.

 

Under våra veckor här på Cuba har vi mött så mycket vänlighet, hjälpsamhet och trevliga människor. Folk hälsar, undrar var vi kommer ifrån, är nyfikna på vad Sverige är. Vi är rätt så ensamma som turister här, har bara sett ett litet hotell, och jag tror att just den här byn besöks mest av Cubaner. Hos alla vi hyrt rum av så hjälper dom till med det mesta, i morse när vi sa att vi skulle till Guanabo så har uthyraren en kompis här och ringer och bokar rum till oss. Kvinnan som mötte oss här får oss att känna oss riktigt välkomna. Cubaner är ett mycket vänligt och hjälpsamt folk.

 

Japp, vi har närmat oss Havana, Guanabo ligger ca 25 km öster om Havana och här tänker vi stanna tills vi åker hem på fredag. Vi bor högt upp i byn, och från vår balkong ser vi havet. Lite tråkigt att det är rätt mycket Portugisiska Örlogsmän (jellyfish/manet), så vi får vara lite försiktiga när vi badar. Dom ser ut som blå plastpåsar som svetsats ihop i ovankanten, fyllda med luft så dom syns rätt tydligt i vattnet eftersom dom flyter. Dom vi sett strandade på stranden har rätt så korta trådar, så risken är väl inte så stor att vi bränner oss…….. Svårt att låta bli att bada, vattnet är så härligt turkost och varmt.

 

En hälsning skriven på vår balkong, syrsorna spelar, det är en varm och ljummen kväll,, det blåser inte, vilket har varit mycket ovanligt under våra veckor här.

 

Inte säkert att vi hörs här igen, utan hemma istället

Lena